torsdag 2 februari 2012

Till Paris

Nej, jag ska inte åka till Paris. Men i helgen fick jag tillfälle att resa dit i tanken. En av övningarna vi gjorde på ledarutbildningen var att sätta ihop en musikal på bara en och en halv timme. Vi delades in i fyra grupper som fick göra en akt var. Varje grupp fick själv dela in sig i skådespelare, rekvisitaansvariga, kulissmålare, regissör, dansare, kompositör (minst en sång per akt). Jag skyndade så klart att ansluta mig till kulissmålarna. Till varje akt skulle målas en två meter hög kuliss. Vår grupp bestämde snabbt att scenen skulle utspelas på ett café. Det var jätteroligt att skissa på hur vår kuliss skulle se ut, och här ser ni resultatet:


Vi diskuterade fram och tillbaka på vad som "typiskt franskt".
Det blev rutig duk, sirliga möbler, en vinflaska, en baguette och en romantisk ros.
Musikalen blev otroligt proffsig för att vara gjord på så kort tid. Så blir det när alla använder sina styrkor och gör det de är allra bäst på! Vi lärde oss att det där är lite kulturellt betingat. Vi svenskar, liksom japanerna, har lärt oss att försöka utveckla våra svaga sidor. Amerikanerna har en tendens att jobba med det de redan är bra på och utveckla sina styrkor ännu mer. På vilket av sätten tror du att man kommer längst i livet?

1 kommentar:

  1. Jag tror på en liten bit av båda. Man växer av att se att man kan bli bra på sådant man inte trodde man kunde, men att bli riktigt, riktigt bra på något är också härligt...

    SvaraRadera