Österlen

Min fina mamma har passat barnen i helgen så att D och jag kunde åka på en liten minisemester till vackra Österlen. Vi hade bokat in oss på Åhus Gästgivaregård och kom dit framåt eftermiddagen.



När vi checkat in tog vi en promenad längs de smala små gränderna i Åhus.

Där finns så många fina hus.

Vädret var fantastiskt så vi hamnade på torget och åt riktigt god glass från Otto. Bästa smaken: brownie.

 

Gästis har anor från 1700-talet. Rummen är små men mysiga.

 

Kvällens meny.

 

Vilken ordning använder man nu alla bestick och glas?

Crème ninon

Lamm och pommes Anna. Ny smak: rökta tomater.

Finfin efterrätt.

 

Husen på Gästis ligger runt en innergård, som de satt glastak över så att det blir som ett gigantiskt vardagsrum.
 Här  sägs vara supermysigt på vintern.

 

Efter en god natts sömn vaknade vi till hotellfrukost och en morgonpromenad ner till den långa sandstranden.

Kallt i vattnet? Fråga D, som faktiskt tog ett dopp.
Jag stannade gärna på stranden. Där var 26 grader varmt!

 

Sedan styrde vi kosan mot Kivik. Alla äppelträd var i full gång med att slå ut i blom.

Varför äta mat till lunch när man kan äta bakelser?

 

Nere vid hamnen i Kivik är det andlöst vackert.

Om du inte varit på Österlen är det snart dags att åka dit!

 

På vägen hem hann vi med ett besök i Brunnsparken i Ronneby.

 

Matbudget



Det enda jag har blivit förvånad över när jag de senaste månaderna har fört bok över vart våra pengar går varje månad var hur mycket pengar vi lägger på mat. Efter lite research insåg jag att en familj i vår situation beräknas göra av med ungefär 8.000 kronor i månaden på mat. Då kopplade jag av lite, men har ändå sedan dess funderat över om det är något vi kan göra för att sänka matbudgeten utan att äta sämre mat. Största skillnaden kan vi nog göra genom att planera lite bättre så att vi slutar slänga mat. Vet du att 27 procent av all mat i Sverige slängs? Av den är 18 procent fortfarande helt ätbar. Hur ser det ut i er familj? Denna veckan vill jag utmana er att inte slänga någon mat. Klarar ni det?

 

Lördagsfrukost: Trista baguetter fick nytt liv som fattiga riddare.
Doppa brödet i ett ägg ihopvispat med lite mjöl, socker och vaniljsocker.
Stek i smör och strö över socker och kanel. Ringla över lite sirap.

Visst kan man spara en del matpengar på att ta vara på det som finns i naturen.
Så här års har vi sparris på Sturkö. Mitt absoluta favoritrecept:
Lägg sparris och skivad fänkål i en ugnsfast form. Krydda med flingsalt och peppar.
Ringla över olivolja, balsamvinäger och citron.
Bums in i ugnen i 200 grader en halvtimme eller så.
Sista stunden strör du över stora flagor parmesanost.

Tulpanglädje

Nu räknar vi ner dagarna tills barnens kusiner kommer "hem" till Blekinge. Vi vill ha långa kvällar med prat och skratt. Under tiden vi väntar njuter vi av vackra tulpaner i trädgården. Exakt sådana hade vi i Spjutsbygd när jag växte upp. Hemma hade vi barn en rabatt var som vi tog mer eller mindre väl hand om. Stackars den som hade stockrabatten bakom huset - i den växte det mest ogräs. Men i min rabatt framför huset växte det som sagt vackra tulpaner av sorten Darwin. Av det som växte i rabatten bredvid minns jag bäst den underbara rosbusken Peace.

 

Min Far lurade i mig att jag hade gröna fingrar. Han fick mig att känna att det var just mina fingrar som fick fröna jag sått att spira och växa. Jag önskar att alla barn hade föräldrar som fick dem att känna sig så speciella. På jobbet träffar jag många trasiga ungdomar, och den gemensamma nämnaren för dem alla är just att de inte har föräldrar som gett dem den där berömda ovillkorliga kärleken. Om du träffar på någon sådan ska du veta att det aldrig är för sent. Åtminstone inte om man tror på Ben Furman.

 

Bildgåtan

Helgens finaste och längsta promenad gick... vart?

Lovsång till Stefan

Idag var det dags för sista handbollsträningen på säsongen för J. Jag är så otroligt glad för vad handbollen har betytt för J under det här året. J har vuxit på så många olika sätt - mycket tack var hans alldeles fantastiska tränare Stefan.

Stefan ser alla pojkarna i laget. Han vet vad alla heter och vilka starka sidor och svaga punkter de har. Han ser till att plocka fram deras bra egenskaper. Han är noga med att vid varje träningstillfälle se varje barn i ögonen och lägga en hand på deras axel. Han uppmuntrar dem och får dem att känna sig viktiga. Han poängterar att alla i laget behövs och att deras tid på plan främst går ut på att ha roligt. Han skulle aldrig "toppa" sitt lag utan är noga med att alla ska få lika mycket speltid. Han har kul tillsammans med killarna men sätter upp tydliga gränser och säger ifrån när det behövs. Han skulle aldrig tolerera att killarna i laget behandlar varandra illa.

Och J ser och lär. När "spelarnas spelare" skulle utses i laget skulle J nominera någon av lagkamraterna. Jag tog för givet att J skulle nominera den lagkamrat som gör flest mål och springer snabbast. Hans nominering löd istället så här: "Han kanske inte är den bästa spelaren, men han är inte så där att han skyller på andra i laget för att vi förlorade och så är han riktigt snäll".

Ibland ger jag mina psykologielever i läxa att skriva en uppsats om den bästa ledaren de någonsin haft, och väldigt ofta har de uppsatserna handlat om just tränare (till min besvikelse handlar de väldigt sällan om lärare...). Jag är redan nu ganska säker på vem J skulle välja att skriva om.

En bättre och bättre lagspelare

Helgmys

Härlig helg! Perfekt väder. I lördags: En fyra timmars golfträning + vårsådd på Sturkö + någon timmes gräsklippning + grillkväll + fantastiskt trevlig promenad = en ganska solbränd näsa och en fnittrig kväll. I går (söndag): Många timmar i köket för att fira en nybliven 11-åring med finfin frukost och släktmiddag. Det blev bra, det.

Får jag bjuda på några visdomsord?

Innan du talar - lyssna
Innan du spenderar - förtjäna
Innan du skriver - tänk
Innan du ger upp - försök
Innan du dör - lev

Första maj välkommen

Valborg tillbringade vi som vanligt hemma hos Håkansson-klanen, mitt i vitsippehavet på deras lilla grill-ö. Kycklingarna växer för varje dag som går och det är så mysigt att bara sitta och titta på dem. Det verkar vara ganska hög konformitet bland kycklingar - så snabbt en av dem började äta så var genast resten av gänget också framme och åt. Så snabbt en la sig för att sova la även de andra sig ner.

 

För flera veckor sedan bestämde vi att vi skulle bygga ett nytt plank 1:a maj. Vi bokade in min mosters underbart snälle man och min bror och hoppades på fint väder. Och tänk, i morse vaknade vi till en klarblå himmel. Perfekt byggväder. Karlarna byggde och jag fixade mat. Lite kunde jag dock bidra med till byggandet - jag fick äran att stryka hela planket med ett första lager Falu rödfärg och blev klar precis innan skymningen. I natt sover jag gott!

Det börjar bli grönt

Golfklubben Trummenäs storsatsar på att få in nya medlemmar i vår. En kurs för grönt kort i golf kostar bara 100 kronor per person! Hela familjen håller alltså på att lära sig golf, och efter två ganska tråkiga torsdagsteorirundor var det i helgen äntligen dags för första praktikpasset. I fyra timmar puttade, chippade och svingade vi för allt vi var värda. Faktiskt tyckte alla i familjen att det var riktigt roligt! Tränarna Linus och Björn var superproffsiga och trevliga.

 

Jag är glad att vi bokade in oss på så sena praktiktillfällen. De som gick två veckor tidigare än vi fick tydligen skotta fram utslagsmattorna på driving rangen!

 

 

S har lidit sig igenom teoripraktiken,
men var så här glad över att äntligen få spela.
Mest såg han fram emot att få slå med drivern, som i Wii.
Lite förvånad dock över att han inte kunde
 få iväg bollen lika långt i verkligheten som i spelet... 

Vi visste innan att J har bollsinne, och visst är han även en naturlig golfare.
Kolla, till och med golfkepsen sitter där den ska!

Klackamåla

Kan du höra vårporlet?

Jag fick se ett alldeles nytt ställe:
En brant blåsippebacke.
Aldrig har jag sett så många sippor på ett och samma ställe!
 

Jodå, den gamla ladan står fortfarande.
Ägarna har inte setts till på många år.

I denna lilla stugan bodde hela min Fars familj när "nya" huset byggdes.

Ladan. Åh, vad mycket spännande äventyr vi haft här.

Jag önskade alltid att jag fått träffa Fars häst Ajax
och alla de andra djuren som bodde här.

Vildsvinsspår. B. vågar inte gå ensam i skogen, men det gör jag.
Så länge det finns en stig att följa, så att jag inte går vilse.

Nu är det inte många dagar kvar innan världens finaste björkhage
 visar den där skira, gröna färgen som bara finns på våren.

B och henns vänner stöpte ljus i höstas.
De gjorde vackra ljuskronor,
och stearinet som blev över göt de så här fina ljus med.
I helt vanliga hushållspappersrullar!

Vi bakade bröd i bakugnen. Det kräver starka armar.